victorialindberg

Var inne på Blondinbellas blogg och läste lite idag och fastnade för detta! Jag tycker att detta är fantastiskt bra skrivet!

Ja vet, jag älskar läppglans, skor, väskor, söta klänningar, vackra armband,  få manikyr, gå på ansiktsbehandlingar, shoppa, titta mig själv i spelgen och se hur snygg jag är och jag älskar att pilla med mitt hår, stå och fixa med ögonfransarna i en halvtimma, omsorgsfullt välja ut underkläder eller diadem. Jag är ytlig helt enkelt! Idag blev jag benämd  som ytligheten personifierad. Skulle det vara något negativt?

Varför i hela friden klassas ytlighet som något negativt? Varför skulle man vara en sämre person för att man lägger den där extra minuten framför spegeln eller spenderar pengar på sitt utseende? Försvinner hjärnceller eller att kunna känna empati för andra människor bara för att man lägger ner mer tid på sig själv?  I Sverige idag klassas det som fult att säga inför andra att man tycker att man är snygg, det är fult att spendera mycket pengar på kläder och det är fult att tycka att skönhetsoperationer är okej. Detta gör mig så vansinnigt arg för vem ska någonsin säga att man är vacker om man inte själv kan göra det? Det är viktigt att vara ytlig, egoistisk och bry sig om sig själv, för älskar man inte sig själv hur ska man då kunna älska en annan människa?

Men bara för att man är ytlig, eller lever ett ytligt liv betyder inte de att hela ens liv går ut på att älska skor eller titta sig själv i spegeln. Jag har råd att vara ytlig och med det menar jag inte ekonomiskt utan att jag gör så mycket annat i mitt liv att skönhet har blivit ett intresse, inte mitt liv. I mitt liv går jag i sista året på gymnasiet, jag driver två framgångsrika företag, kommer snart med en egen klädkollektion och har en tv-serie. Jag sitter mer framför datorn och nördar mig, pluggar och springer på möten för att säkra min framtid än att lägga tid på mitt yttre. Ett liv med bara shopping och smink skulle vara ett fattigt liv och jag skulle tröttna direkt. Ytlighet är bara roligt om man har det som intresse. I mitt fall har jag min karriär, jag har mina framtidsmål vad spelar det då för roll om jag väljer att spendera pengar på mitt utseende? Det är ändå mina pengar som jag har jobbat ihop, så jag ser det som en belöning. En anledning till att folk klagar på min ytlighet är att de vet att jag tjänar pengar på den. Men hallå det är 2009 är det så himla konstigt att man väljer en branch där det finns gott om pengar? I skönhet finns det massor! Men såklart, är det en ung tjej som tjänar pengar på det, då är det såklart fel. Om däremot en kille skulle tjäna pengar på att äga ett gym/solarie då är han bara en duktig entreprenör, skulle jag istället driva en salong där man blir spray-tannad och göra manikyr, ja då är jag ytlig. Tjejer får inte lyckas utan mothugg!

Jag är återigen så trött på detta jantelags-Sverige. Mellanmjölkslandet där man hellre ska nedvärdera sig själv och tycka att man är dålig än att vara stolt över sig själv, bry sig om sig själv. Och när man då uppskattar sig själv, då kan man berömma andra! Jag kommer alltid älska känslan av att köpa ett par nya skor eller ett läppglans, jag kommer alltid spendera tid framför spegeln och jag kommer alltid att säga högt att jag är vacker. Jag är ingen sämre människa för de, inte mer korkad för den delen heller. Låt mig få ha mitt roliga intresse som jag älskar, jag tjänar så gott om pengar så jag lovar, jag hinner ändå spara mer pengar till vettiga saker än vad jag gör av med på ytlighet..


Håller ni inte med henne?